Inventarier i småföretags bokföring
Introduktion
Vad är inventarier?
Inventarier inom bokföring refererar till fysiska tillgångar med en användningstid överstigande tre år och med ett anskaffningsvärde över ett halvt prisbasbelopp. Inventarier bokförs som tillgångar, vilket skiljer dem från löpande utgifter.
Bokföring av inventarier
Inventarier med betydande värde och längre livslängd ska redovisas som tillgångar istället för direkta kostnader. Detta innebär att kostnader för dessa inventarier uppstår genom avskrivningar under flera år, vanligtvis en femårsperiod enligt K2-regelverket.
Avskrivning av inventarier
Avskrivning av inventarier innebär att deras kostnad fördelas över deras användningsliv. Detta påverkar både resultat- och balansräkningen och är en viktig faktor i finansiell planering och rapportering. Du kan läsa mer om detta i vår artikel om avskrivningar.
Exempel på Hantering av Inventarier
Ett exempel är ett företag som köper en dator för 30 000 kr. Denna dator ska inte bokföras som en kostnad utan som en tillgång och avskrivas över fem år, eftersom 30 000 kr är högre än ett halv prisbasbelopp.
Om företaget vid ett senare tillfälle köper en ny monitor till datorn för 7 500 kr så bokförs den som en direkt kostnad som en förbrukningsinventarie och inte som en inventarie som är en tillgång.
Vanliga frågor om inventarier
Vid en bedömning ifall värdet av ett inköp överstiger ett halvt prisbasbelopp eller inte måste man se till helheten. Så om man har en inköpsfaktura med många olika artiklar, kan man inte göra en bedömning varken rad för rad eller för hela fakturan, utan man måste bedöma vilka artiklar som har ett funktionellt samband.
Om man exempelvis köper datorutrustning till en ny arbetsplats så behöver man summera alla artiklar som behövs för att få den funktion man är ute efter. Andra saker på samma faktura som inte har med datorn att göra, t.ex. skrivarpapper, skall inte räknas med i värderingen av inventarien.
Slutsats
Korrekt hantering och redovisning av inventarier är avgörande för småföretag. Det bidrar till en mer exakt och rättvis finansiell rapportering, vilket är nödvändigt för både intern styrning och efterlevnad av skattelagstiftningen.